Det är sällan man som översättare får kontakt med läsare. Därför blev jag oerhört glad i dag över att få ett fint brev i min mejlkorg, med rubriken: Tack för en ljuvlig översättning! Det handlade om Nina Georges roman Den lilla bokhandeln i Paris, och jag vill bara citera en mening som avslutar brevet: "Tack Ulrika för att du fick mig att minnas att böcker läker, somliga bättre än andra." Det känns i hjärtat och jag ska ha det med mig länge - framför allt när det känns lite motigt och kämpigt att jobba! Läsarna gör att det är mödan värt.

Det är ett rätt ensamt jobb att vara översättare. Så desto mer värdefullt är det att då och då möta kolleger och utbyta erfarenheter och tankar. Det blir alltid fina tillfällen till sådant kring jul, när både förlagen och fackorganisationerna anordnar sammankomster. Jag är glad och tacksam för alla trevliga kolleger och samarbetspartner som jag har möjlighet att träffa! Annars sitter jag mest i min egen lilla bubbla och jobbar, och förlorar mig i de mest disparata världar, som 1860-talets Kuba och yttre rymden ... Det är ett privilegium, det är jag högst medveten om. Och de gånger ens arbete får lite uppmärksamhet ett positivt omnämnande blir man stimulerad att fortsätta. I går kom jag av en slump att få syn på vad som hade stått om min översättning av Andrei Codrescus Bibliograv i Helsingborgs dagblad ("Översättaren Ulrika Junker Miranda har gjort ett imponerande jobb med att fånga rytmen i Codrescus prosa") och det värmde verkligen - också för att jag hoppas att fler läser den intressanta och tankeväckande (bitvis svarthumoristiska) texten.

Bland titlar som nyligen har kommit ut finns två översättningar av mig som tangerar samma ämnesområde. Atul Gawandes fina bok Att vara dödlig, på Volante förlag, handlar om hur vår rationalistiska tro på teknik och läkemedel förenas med vår rädsla för vår egen dödlighet och ovilja att tala om döden. I många fall vågar läkare (Gawande är själv läkare) inte säga de ord som förklarar att ingenting längre kan göras för en patient - annat än att försöka göra vederbörandes sista tid så bra som möjligt. Och det är inte så lite. Men det är så mycket lättare att rekommendera en behandling som kanske bara förlänger livet med några veckor och i värsta fall medför mycket obehagliga biverkningar. Allt ingår i vår vägran att tala om och tänka på åldrandet, döden och det oundvikliga. En oerhört inspirerande och paradoxalt livsbejakande bok som också glädjande nog fick en fin recension i GP: http://m.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2803898-atul-gawande-att-vara-dodlig

Också Peter C. Gøt­zsche, specialistläkare och före detta läkemedelsförsäljare, är inne på samma tema - vår övertro på medicin och teknik - i sin bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet, http://www.karnevalforlag.se/bocker/dodliga-mediciner-och-organiserad-brottslighet, fast ur ett något annorlunda perspektiv. Han avslöjar skrämmande sanningar om läkemedelsindustrins globala maktställning och systematiska användning av ekonomiska incitament för att få forskare och läkare, ja till och med tjänstemän vid läkemedelsmyndigheter, att gå dess ärenden. Gigantiska skadestånd som utdöms trots försök att mörka och snedvrida forskningsresultat är i själva verket kaffepengar för denna ofattbart förmögna bransch. Även Gøt­zsche vänder sig mot överanvändning av läkemedel i livets slutskede, men också vid en rad hälsotillstånd som kan behandlas med bättre metoder eller där medlens biverkningar faktiskt är värre än själva sjukdomens. Två mycket läsvärda och viktiga böcker!

 

 

Bengt af Klintberg tog emot Wahlström & Widstrands pris i veckan, välförtjänt och glädjande. Per Wästberg höll ett fint tal om Bengts samlade verksamhet - alltifrån den uttjänta, svävande dykardräkten i Skogsdykare till barnramsor, fula visor och moderna myter. Per Wästberg visade på ett elegant sätt att allt som Bengt har gjort alltid har lyckats överraska samtidigt som det har varit genomkonsekvent. Jag tänkte med värme tillbaka på många års vänskap och gemensamma upplevelser, som att sitta framför en oförstående och antagligen uttråkad publik medan absolut ingenting händer, innan publiken tar över initiativet och skapar själva eventet eller happeningen. Jag tänkte också på hur vi tillverkade jordgubbstavlor här hemma i vår trädgård på Åsögatan, och när vi åkte omkring i Bengts lilla ilsket orangefärgade VW-bubbla, som bröt ihop mitt i någon hälsinge- eller möjligen dalaskog i hällande regn. Det var en upplevelse att få vara med och fira honom och tänka tillbaka på allt med stor glädje.

Nobelprisvecka! Med glädje noterar jag att Patick Modiano fick priset i år, en lyhörd men aldrig insmickrande författare med ett glasklart språk, som ofta skriver om gömda och osynliga människor och levandegör sina miljöer (framför allt Paris) så som ingen annan. Modiano kommer att hitta nya läsarskaror under lång tid framöver. I bland annat Aftonbladet intervjuas en av hans översättare, min varmt uppskattade kollega Anna Säflund-Orstadius, som översatt hans Nattens gräs, och jag gläds förstås även för hennes skull http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19667924.ab. Och för förlagets, som nästan ligger granne med mig! Ett annat pris som glatt mig är svenska Publishing-priset, där Max Ströms praktverk om Sune Jonsson belönades. http://www.popkom.se/publishingpriset/vinnare-2014. Jag solar mig också lite i den glansen, eftersom jag har översatt de engelska texter som ingår i detta vackra och fascinerande verk om en skicklig och inkännande fotografs livsgärning.

Från duon bakom Freakonomics, Dubner & Levitt, kommer en ny bok på framsynta Volante Förlag, Tänk som ett freak. Jag har haft glädjen att översätta den och lärt mig mycket nytt under arbetet - om varför det spelar roll att magsårsbakteriens upptäckare bodde granne med ett skrotupplag, vad det är för intressant med en kille som klarar av att proppa i sig otänkbart mycket varmkorv och om vilka likheter som finns mellan David Lee Roth och kung Salomo. Det finns även en viss koppling mellan nämnde Roth och en liten flicka som håller på att potträna. Det är inte bara väldigt roligt nästan hela tiden, utan rappt, raknivsvasst och ibland revolutionerande. Läs gärna här om konsten att övertyga andra - och om hur man gör för att försonas med tanken att man inte alltid kan det. Hoppas att fler än jag också njuter av den fina hösten och allt den ger oss! Om ni gillar vildsvinskött, riktigt mustig höstmat, så rekommenderar jag en annan ny bok som jag varit med och jobbat med, nämligen Mikael Axells oh Frida Ernsths kokbok Vildsvin: 52 utsökta rätter från tryne till svans som kommer på Massolit Förlag. Imorgon är det releasefest för boken på gastropuben Black Swan i Liljeholmen, med finfin vildsvinsmeny. Och nästa vecka är det bokmässa - leve hösten, helt enkelt!

Alla som såg matchen Chile-Brasilien nyss funderar nog över hur straffläggare och målvakter resonerar och känner sig i straffsituationer. Själv känner jag mig lite mer insatt i det numera, eftersom jag jobbat med frågeställningen som översättare. Läs mer om det på http://volante.se/2014/06/vm-special-statistiken-bakom-en-strafflaggning/. Det är det roliga med jobbet - att man får inblickar i allt möjligt intressant. Samtidigt jobbar jag med Örjan Berners kommande bok Härskarna i Kreml som redaktör. Örjan var Sveriges ambassadör i Sovjetunionen/Ryssland under de spännande åren före och efter järnridåns avskaffande och Sovjetunionens upplösning. Hans välskrivna iakttagelser kommer att bli fängslande höstläsning för många. Känner mig som en av de få som på allvar kan säga att det är roligt på jobbet varenda dag. Och så ser jag fram emot Frankrikes nästa match, nu när Chile tyvärr blev utslaget på straffar. Allez, les bleus!

Förlagsklubben delar idag ut årets redaktörspris, som går till Susanna Eriksson Lundqvist på Bonnier Fakta. Jag har varit kollega till henne och samarbetat som frilans med henne, och jag kan bara säga att det är oerhört välförtjänt. Få har lika utpräglad omsorg om text och bild, en sådan överblick över helheten och samtidigt skarp blick för detaljer som Susanna. Dessutom är hon alltid lugn och saklig och fantastiskt trevlig att arbeta med. Hon förenar på ett suveränt sätt de egenskaper som en bra redaktör behöver - det vaksamma ögat, viljan att alltid lära sig nya saker och den outsläckliga nyfikenheten. Stort grattis till Susanna!

I veckan var J. Craig Venter i Stockholm och hade bland annat ett framträdande på Nordiska Museet samt var med i ett inslag i Vetenskapens värld på SVT (http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/han). Jag har översatt hans bok Liv i ljusets hastighet som lanserades i samband med detta. Det är en fascinerande kombination av naturvetenskaplig historiebok och en berättelse om arbetet med att kartlägga det mänskliga genomet och komma närmare lösningen på några av gåtorna kring livet. Venter är en lågmäld och ödmjuk person som ständigt betonar vikten av teamwork och inte drar stora växlar på sina egna rön. Han aktar sig också för att överdriva visionerna om framtida tillämpningar av dessa. Bland det mest intressanta i hans bok tycker jag själv (förutom de levande porträtten av andra forskare och deras arbete) är berättelsen om bakteriofager och hur de oförtjänt hamnat i skuggan när man söker lösa bland annat problem med sjukdomar och förorenat vatten. Hans livfulla beskrivningar av mikroorganismer och deras funktion är ofta oerhört spännande; om alla fick naturvetenskap presenterad för sig på ett lika underhållande och inkluderande sätt skulle många fler intressera sig för den. Det är i alla fall min tro.

En mycket uppskattad kollega, som också var god vän med min mor, har gått bort. Lars W. Freij hörde till de främsta översättarna av tysk litteratur i Sverige och skapade njutbara och uppskattade tolkningar av en rad framstående författares verk. Robert Musils Mannen utan egenskaper var en av hans verkligt minnesvärda insatser, liksom Daniel Kehlmanns Världens mått. Andra som han översatte var Thomas Bernhard, Juli Zeh och inte minst Günter Grass. Lars var en oerhört vänlig, lyssnande och blygsam person med stor lärdom, finkänslig artighet och ett varmt intresse för livet och människorna. Det var en glädje att som redaktör på Bonniers få samarbeta med Lars, och alltid lika givande att få en pratstund med honom på Författarförbundet och i andra sammanhang. När jag som ung reste runt i Sverige för att hålla föredrag för språklärare om John Moles bok Takt och ton i EU, som jag hade översatt, var jag helt ovan att uppträda inför publik och minst sagt vettskrämd över att inleda med att tala för 500 personer på Sheraton i Göteborg. Till min stora glädje hade Lars fått reda på att jag skulle prata och kom fram till mig strax innan evenemanget skulle börja. Ett lättsamt, lugnande samtal gjorde genast det hela betydligt mindre skrämmande och jag klarade mig riktigt hyfsat genom kvällen.  

 

Pages

Subscribe to