Jag blev smått chockad, men efter en stund också glad, när jag såg att mitt namn fanns med på ett bokomslags framsida, Maxwell Maltz Psykocybernetik. Det hade jag förmodligen av bara farten inte vågat tillåta, om det hade hänt mig förut, men nu kändes det bara positivt. Apropå detta: I det senaste numret av tidskriften Med andra...
Klimatkris, coronavirus och åldrande
Nej - det är inte mina största bekymmer jag räknar upp, utan ämnena för mina senaste översättningar. Det härliga med yrket är att man hela tiden lär sig nya saker. Inte visste jag att vi har uppfinnandet av plast att tacka för att karettsköldpaddor fortfarande simmar omkring i havet. Eller att det finns en hel drös andra coronavirus än SARS CoV-19 som cirkulerar bland människor utan att göra någon större skada. Eller att nakenråttor ser likadana ut när de är gamla som när de är unga, och lever i samhällen av liknande typ som bin och myror. Det är det som gör jobbet så svårslaget intressant - det och privilegiet att få växla mellan fördjupning i konstlivet i Norden vid 1900-talets början och spionage på 1950-talet. Att det inte är någonting man blir rik på och att deadline nästan alltid hänger över en som ett Damokles-svärd gör mindre. Jag skulle inte vilja byta yrke för någonting i världen, och jag ångrar inte att jag blev översättare.
Add new comment