Nu blev det dags för mig att få Coronavirus. Den lindriga varianten, tack och lov. På senare tid har jag gjort en del jobb åt två konstmuseer som hör till mina mest uppskattade uppdragsgivare. På Waldemarsudde kan man fortfarande se Nikolaj Astrups utställning med fascinerande, kärleksfulla, ibland nästan övermytiska bilder från det norska...
Klimatkris, coronavirus och åldrande
Nej - det är inte mina största bekymmer jag räknar upp, utan ämnena för mina senaste översättningar. Det härliga med yrket är att man hela tiden lär sig nya saker. Inte visste jag att vi har uppfinnandet av plast att tacka för att karettsköldpaddor fortfarande simmar omkring i havet. Eller att det finns en hel drös andra coronavirus än SARS CoV-19 som cirkulerar bland människor utan att göra någon större skada. Eller att nakenråttor ser likadana ut när de är gamla som när de är unga, och lever i samhällen av liknande typ som bin och myror. Det är det som gör jobbet så svårslaget intressant - det och privilegiet att få växla mellan fördjupning i konstlivet i Norden vid 1900-talets början och spionage på 1950-talet. Att det inte är någonting man blir rik på och att deadline nästan alltid hänger över en som ett Damokles-svärd gör mindre. Jag skulle inte vilja byta yrke för någonting i världen, och jag ångrar inte att jag blev översättare.
Add new comment