Nu blev det dags för mig att få Coronavirus. Den lindriga varianten, tack och lov. På senare tid har jag gjort en del jobb åt två konstmuseer som hör till mina mest uppskattade uppdragsgivare. På Waldemarsudde kan man fortfarande se Nikolaj Astrups utställning med fascinerande, kärleksfulla, ibland nästan övermytiska bilder från det norska...
Lars W. Freij

En mycket uppskattad kollega, som också var god vän med min mor, har gått bort. Lars W. Freij hörde till de främsta översättarna av tysk litteratur i Sverige och skapade njutbara och uppskattade tolkningar av en rad framstående författares verk. Robert Musils Mannen utan egenskaper var en av hans verkligt minnesvärda insatser, liksom Daniel Kehlmanns Världens mått. Andra som han översatte var Thomas Bernhard, Juli Zeh och inte minst Günter Grass. Lars var en oerhört vänlig, lyssnande och blygsam person med stor lärdom, finkänslig artighet och ett varmt intresse för livet och människorna. Det var en glädje att som redaktör på Bonniers få samarbeta med Lars, och alltid lika givande att få en pratstund med honom på Författarförbundet och i andra sammanhang. När jag som ung reste runt i Sverige för att hålla föredrag för språklärare om John Moles bok Takt och ton i EU, som jag hade översatt, var jag helt ovan att uppträda inför publik och minst sagt vettskrämd över att inleda med att tala för 500 personer på Sheraton i Göteborg. Till min stora glädje hade Lars fått reda på att jag skulle prata och kom fram till mig strax innan evenemanget skulle börja. Ett lättsamt, lugnande samtal gjorde genast det hela betydligt mindre skrämmande och jag klarade mig riktigt hyfsat genom kvällen.
Add new comment